jag liksom saknar dig så jävla mycket att det skär.

och varför jag skriver detta på facebook, bilddagboken och bloggen vet jag inte. ett hopp om att du kanske kommer tillbaka eller nåt. fast tro mig; hade jag kunna sagt det till dig personligen hade jag gjort det.

jag kommer snart och hälsar på. du fattas mig, och har fattats mig i 523 jobbiga dagar.

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förlorat